PKP inleder folkkriget
Startskottet
Folkkriget i Peru inleddes den 17e maj 1980 med en aktion i byn Chuschi i Ayacucho-området och om detta finns följande berättelse: ”Vi hade varken en Folkets Gerillaarmé eller vapen. Vi inledde tomhänta, men vi hade det huvudsakliga – ideologin; marxismen-leninismen-maoismen, Gonzalos tänkande, vårt allsmäktiga och oövervinnerliga vapen. Partiet samlades. Kamraterna från partiets apparater i Regionalkommitté Cagallo-Fajardo, under ledning av Kamrat Norah – vår stora hjältinna, ett exempel på att ge livet för Partiet och revolutionen – antog med ett högtidligt löfte det kommunistiska beslutet att Inleda den Väpnade Kampen och att förverkliga folkkrigets första aktion på landet genom att genom att sätta våra liv på spel. Således, fast förenade, förberedde vi oss på att genomföra detta… aktivisterna de flesta av dem unga bönder, förpliktade sig med knytna nävar att inleda den väpnade kampen.”
(A World To Win nr. 21 s. 48)
Vid den första aktionen blev valurnor, valsedlar och vallistor brända som en uppmaning att bojkotta valet som skulle äga rum dagen efter. Sedan denna första aktion, har folkkriget utvecklat sig kolossalt till idag när det genomförs i hela landet, med kaempmaessiga? aktioner, en Folkets Befrielsearmé, hundratusentals som har rest sig med vapen och en Ny Stat – Perus Folkrepublik av Ny Demokrati och formering.
Om själva inledande av folkkriget i Peru säger Ordförande Gonzalo: ”Det var ett trotsigt politiskt slag av vidsträckt betydelse, som genom att veckla ut röda upprorsfanor med hammaren och skäran proklamerade ”Det är rätt att göra uppror” och ”Politisk makt växer under en gevärspipa”, kallade folket, särskilt de fattiga bönderna, att resa sig med vapen, att tända elden och skaka Anderna. Att skriva ny historia ute på landsbygden och i alla hörn av vår vilda geografi, att välta den rådande förtryckande ordningens murar, och att erövra bergstopparna och storma himlen med gevären, för att inleda en ny gryning.”
(PKPs Allmänpolitiska Linje, den Militära Linjen)
torsdag 19 maj 2011
Mariátegui och PKPs grundande
Mariátegui och PKPs grundande
PKPs historia sträcker sig tillbaka till 1928 när José Carlos Mariátegui grundade partiet. Mariátegui var alltigenom en stor marxist-leninist, som var marxismen på hans tid- Han utrustade PKP redan från början med allmänpolitisk linje, ett program och marxistiska principer. Han hade tidigt en insikt i frågan om de infödda. Han formulerade tidigt att jordfrågan var grundläggande fråga. Det vill säga att inte ägs av dem som brukar den och att ägandet är koncentrerat på ganska få händer hos godsägarna. Han hade en klar förståelse av avgörande frågor såsom användandet av revolutionärt våld, om vilket han sa: ”Den politiska makten blir erövrad med våld… den politiska makten kan endast bevaras med diktaturen” och ”revolutionen är nutidens blodiga födsel”. I hans verk finner man redan utkastet till revolutionens väg i Peru, nämligen vägen från landsbygden till staden, vilket innebär att revolutionen omringar städerna från landsbygden. I hans verk finner vi att han slår fast att den andinska bergsregionen är det viktigast området för revolutionen att koncentrera sig på. Där lever miljoner bönder under halv-feodala förhållanden som underkastar dem livegenskap, fattigdom och kort medellivslängd. Det är dessa bidrag och den allmänpolitiska linjen som Mariátegui utvecklade genom att tillämpa marxismen-leninismen på Perus konkreta förhållanden och som Ordförande Gonzalo och PKP har vidareutvecklat.
Hans största verka var dock att han grundade PKP och det var denna fråga som vigde hela sitt liv för. Kort efter grundandet dog han och var därför inte i stånd att ge partiet nödvändig härdning och utveckla det på ett sånt sätt som det är nödvändigt för ett parti som är uppbyggt för att erövra den politiska makten. Kort efter Mariáteguis död 1930, tillvällde sig revisionisterna (om revisionismen se längre fram) ledningen över partiet, förde det bort från Mariáteguis väg, förnekade honom och ledde partiet bort från dess ursprungliga mål.
PKPs historia sträcker sig tillbaka till 1928 när José Carlos Mariátegui grundade partiet. Mariátegui var alltigenom en stor marxist-leninist, som var marxismen på hans tid- Han utrustade PKP redan från början med allmänpolitisk linje, ett program och marxistiska principer. Han hade tidigt en insikt i frågan om de infödda. Han formulerade tidigt att jordfrågan var grundläggande fråga. Det vill säga att inte ägs av dem som brukar den och att ägandet är koncentrerat på ganska få händer hos godsägarna. Han hade en klar förståelse av avgörande frågor såsom användandet av revolutionärt våld, om vilket han sa: ”Den politiska makten blir erövrad med våld… den politiska makten kan endast bevaras med diktaturen” och ”revolutionen är nutidens blodiga födsel”. I hans verk finner man redan utkastet till revolutionens väg i Peru, nämligen vägen från landsbygden till staden, vilket innebär att revolutionen omringar städerna från landsbygden. I hans verk finner vi att han slår fast att den andinska bergsregionen är det viktigast området för revolutionen att koncentrera sig på. Där lever miljoner bönder under halv-feodala förhållanden som underkastar dem livegenskap, fattigdom och kort medellivslängd. Det är dessa bidrag och den allmänpolitiska linjen som Mariátegui utvecklade genom att tillämpa marxismen-leninismen på Perus konkreta förhållanden och som Ordförande Gonzalo och PKP har vidareutvecklat.
Hans största verka var dock att han grundade PKP och det var denna fråga som vigde hela sitt liv för. Kort efter grundandet dog han och var därför inte i stånd att ge partiet nödvändig härdning och utveckla det på ett sånt sätt som det är nödvändigt för ett parti som är uppbyggt för att erövra den politiska makten. Kort efter Mariáteguis död 1930, tillvällde sig revisionisterna (om revisionismen se längre fram) ledningen över partiet, förde det bort från Mariáteguis väg, förnekade honom och ledde partiet bort från dess ursprungliga mål.
Ordförande Gonzalo leder den röda fraktionen
Ordförande Gonzalo leder den röda fraktionen
Denna mörka period i PKPs historia varade fram till slutet av 1950-talet när Ordförande Gonzalo går med i partiet och börjar kampen mot revisionismen. Detta sker från Ayacucho som blir basen för den röda fraktionen som Ordförande Gonzalo skapar för att utföra den stora uppgiften - att återskapa PKP.
Under 1960-talet och 70-talet kämpar Ordförande Gonzalo och den röda fraktionen hårt för att återuppta Mariáteguis väg och finner svaren på den peruanska revolutionens problem i Ordförande Maos verk. Det är under denna period Ordförande Gonzalo och den Röda Fraktionen genom hård ideologisk kamp, huvudsakligen mot revisionismen, är i stånd att förena Partiet kring den Röda Fraktionens rättfärdiga och korrekta linje och gå framåt. Revisionismen gjorde man upp med i flera omgångar. De olika fraktionerna fick se nederlaget i ögonen i takt med att deras avsikter blivit avslöjade, varefter de blev utkastade ur Partiet. PKP är därmed återskapat och i det sista styrkeprovet lyckades Ordförande Gonzalo och den röda linjen att besegra hårdnackade försök att förhindra inledningen av folkkriget.
Idag blir PKP felaktigt benämnt som ”den Lysande Stigen” och alla möjliga olika ihopkokade historier berättar att det var en lite grupp som gick ur PKP eller att det var en rörelse som uppstod strax före inledandet av den väpnade kampen 1980. Angående detta säger Ordförande Gonzalo: ”..varför grundlade den Röda Fraktionen inte bara ett annat parti som var modernt på den tiden och fortfarande är det idag? Därför att partiet grundades 1928 på en klar marxist-leninistiska grund, så det hade en stor erfarenhet, erfarenheter bestående både av positiva och negativa lärdomar. Men dessutom Lenin säger oss att när man är i ett parti som avviker, tappar kursen eller faller huvudstupa in i opportunismen ”, har man en plikt att kämpa för att föra det på rätt kurs igen, och att inte göra det är en politisk förbrytelse.”
(intervju med Ordförande Gonzalo, spansk utgåva s.29, 1989)
PKP blev därmed återskapat och i hela den processen framstår Ordförande Gonzalo som den högsta ledaren i den Röda Fraktionen och han intar naturligt
Denna mörka period i PKPs historia varade fram till slutet av 1950-talet när Ordförande Gonzalo går med i partiet och börjar kampen mot revisionismen. Detta sker från Ayacucho som blir basen för den röda fraktionen som Ordförande Gonzalo skapar för att utföra den stora uppgiften - att återskapa PKP.
Under 1960-talet och 70-talet kämpar Ordförande Gonzalo och den röda fraktionen hårt för att återuppta Mariáteguis väg och finner svaren på den peruanska revolutionens problem i Ordförande Maos verk. Det är under denna period Ordförande Gonzalo och den Röda Fraktionen genom hård ideologisk kamp, huvudsakligen mot revisionismen, är i stånd att förena Partiet kring den Röda Fraktionens rättfärdiga och korrekta linje och gå framåt. Revisionismen gjorde man upp med i flera omgångar. De olika fraktionerna fick se nederlaget i ögonen i takt med att deras avsikter blivit avslöjade, varefter de blev utkastade ur Partiet. PKP är därmed återskapat och i det sista styrkeprovet lyckades Ordförande Gonzalo och den röda linjen att besegra hårdnackade försök att förhindra inledningen av folkkriget.
Idag blir PKP felaktigt benämnt som ”den Lysande Stigen” och alla möjliga olika ihopkokade historier berättar att det var en lite grupp som gick ur PKP eller att det var en rörelse som uppstod strax före inledandet av den väpnade kampen 1980. Angående detta säger Ordförande Gonzalo: ”..varför grundlade den Röda Fraktionen inte bara ett annat parti som var modernt på den tiden och fortfarande är det idag? Därför att partiet grundades 1928 på en klar marxist-leninistiska grund, så det hade en stor erfarenhet, erfarenheter bestående både av positiva och negativa lärdomar. Men dessutom Lenin säger oss att när man är i ett parti som avviker, tappar kursen eller faller huvudstupa in i opportunismen ”, har man en plikt att kämpa för att föra det på rätt kurs igen, och att inte göra det är en politisk förbrytelse.”
(intervju med Ordförande Gonzalo, spansk utgåva s.29, 1989)
PKP blev därmed återskapat och i hela den processen framstår Ordförande Gonzalo som den högsta ledaren i den Röda Fraktionen och han intar naturligt
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)